Jag hade äran att åka runt med Jack Nicklaus under hans banbyggarbesök på Ullna. Vi ställde då frågan vad han ansåg om hektometersystemet. ”Hekto-what?” blev svaret. ”Never heard of it”. Denne bereste golfikon tillika bandesigner säger alltså att han aldrig tidigare stött på fenomenet och när jag tänker efter själv så har jag under mina resor runt världens banor i princip bara sett de gamla vanliga teefärgerna. När Jack fick systemet förklarat för sig uttryckte han skepsis, han förstod inte riktigt vitsen med det.
Hektometer är ju bra för det visar hur lång banan blir, propagerar några. Förvisso, men hallå, hur svårt är det att titta i scorekortet? Och så var det där med det känsliga genusperspektivet. Jag tror inte att en förändring av teebeteckningarna kan ändra ett nedärvt beteende. Det är naivt att tro att en 25 årig kille med 30 i hcp plötsligt ska jubla och utbrista ”äntligen kan jag spela från da… jag menar 45:ans tee”.
För några år sedan var jag nere och spelade Arcos Garden, en trevlig anläggning i Södra Spanien. Vi var ett kompisgäng på fyra och vi hade tre dagar på oss. Efter första varvet insåg vi banans potential. Under middagen gjorde vi upp en plan för det fortsatta spelet. Vi spelar av tradition bara matchspel och eftersom det skulle bli många ronder blev varannan rond dessutom parspel i olika former. Men inte nog med det, vi varierade tees för varje rond. Vi spelade backtee vid singelronden, främre tee vid bästbollen, mellantee vid Irish Greensome och tilbaka till ”klubbtee” för sista singeln.
Var det roligt? Det var enastående roligt! Det blev en ”ny bana” varje gång och det fick oss att inse att den möjligheten finns ju faktisk på alla banor. Vi är så fast i golfkonventionerna att vi utan att ifrågasätta slussas in i svensk mainstream: ”Gul tee för karlar – röd för kvinnor, och så ska man spela poängbogey”. Varför? Varje bana är som ett golftivoli och kombinationsmöjligheterna är oändliga.
Vi behöver ändra golfarnas attityder för att ändra beteendet. Golf är vansinnigt roligt om det görs på rätt sätt och om man vågar variera sig. Tyvärr har vi i sann svensk duktighetsanda skapat ett system så att alla nogsamt kan notera sina rondresultat så att de kan jämföra sig med varandra och ”så att ingen fuskar och riskerar att vinna en termos i klubbtävlingen som någon annan egentligen har rätt till”. Men hallå!
Golfare! Det är dags att tänka ”outside the teebox”. Det finns ett roligare, nej… hundratretton roligare sätt att spela golf på än gul tee och poängbogey. Lyssna på detta:
Om vi börjar med utslagsplatserna så heter lösningen ”V” som i variation. Prata med dina spelpartners och resonera er fram till alternativa tee’s. Här är några förslag:
För golfklubben: Inför ”Dagens Random”. I receptionen får du en lapp eller om man så vill ett färdigt scorekort med dagens teeförslag. Den växlar mellan olika tees, vilket förutom att det varje gång blir en helt unik upplevelse bidrar till ett jämnare slitage av banans utslagsplatser. Hjälp till med att ändra golfarnas beteende och satsa pengarna på något bättre än att konvertera teebetäckningarna.
Jodå, visst finns det svagheter i systemet. Damerna har inte möjlighet till samma dynamik. Få damer vill nog spela från backtee, men kanske någon i framtiden kommer på den ljusa idén att lägga till fler tees på banan som ligger kortare än idag. Den andra nackdelen är att jag tvivlar på att handicapsystemet tillåter ständiga teebyten. Men just där är kärnan i hela frågeställningen: Måste vi alltid fokusera på handicapet. Den genomsnittlige golfspelaren ändrar ju ändå ganska sällan sin hcp.
Till slut, när du sitter där i din gungstol och summerar karriären: Tror du att du kommer minnas den gången du sänkte dig från 23 till 21 eller alla de gånger du var ute med polarna och hade lattjolajbans? Låt dig inte falla in i slentrianmässiga förbundsideal. Njut av varje stund på banan, golf är fantastiskt!
© 2022 Hamilton Design AB / Caddee Golf
